Festligt och glittrigt på nyårskonsert
Elegant, eldigt och glimrande vackert. Gårdagens nyårskonsert gav kulturåret en strålande start, med opera, wienervals, tango och poesi i skön förening.
Det är tredje gången gillt för Norrtäljes egen nyårskonsert, med stjärnglans och festglitter på Roslagsskolans scen.
Salongsorkestern slår an den sprudlande tonen direkt med ouvertyren till
Offenbachs Orfeus i underjorden, som får inleda eftermiddagens konsert.
Det blir en upptakt som är fylld av feststämning och leder vidare till
ett fullmatat program med allt från opera och tango till finstämd
körsång och champagnegalopp.
De båda konferenciererna Bengt Friberg och Pernilla Parszyk beskriver konserten som en resa, som tar med publiken till en rad olika platser, med start vid Donau och en smäktande wienervals. Och visst blir det en spännande musikalisk resa, som rör sig mellan olika kontinenter och stilar, med Jonas Dominique som dynamisk kapellmästare.
Efter salongsorkesterns inledning är det dags för sopranen Stephanie Lippert att ta plats på scenen och fylla Roslagsskolans aula med Dvoráks känslofyllda Sången till månen, som hon laddar med inlevelse och värme.
Stephanie Lippert, som är uppvuxen i Norrtälje, studerar numera på Operaakademien i Köpenhamn. Vid nyårskonserten slår det gnistor om henne när hon, förutom Dvorák, bjuder på en glädjefylld I could have danced all night och Lehárs vackra Meine Lippen sie küssen so heiss, där hon visar ett brett register.
Nyår är en tid för både festligt glitter och stillsam reflektion, med tankar som fångar upp det som har varit, det som gått förlorat och det som ska komma. Vid konserten speglas den allvarsamma sidan av nyårshelgen i tango och körsång.
Trion Tango Libre, som består av Jonas Dominique, Mikael Jöback och Mikael Augustsson, framträder både på egen hand och tillsammans med Salongorkestern och ger tangon ett varierat ansikte med Piazzollas lätta och livfulla Primavera, Salgáns eldiga A fuego lento och Gardels längtansfulla El dia que me quieras, med Mikael Jöback som skicklig sångsolist.
Roslagens vokalensemble svarar också för en stunds eftertanke med texter om stjärnklara vinternätter, minnen, kärlek och längtan, och Karin Boyes Ja, visst gör det ont. Dessutom serverar kören en läcker version av Road to nowhere.
Till sist är vi tillbaka där vi började, vid Donau, en läckert
böljande wienervals - och ett extranummer med Stephanie Lippert. Det
blir en passande slutpunkt på en konsert som ger kulturåret en rivstart,
med sin höga kvalitet och sitt väl sammansatta program.
En riktig nyårskaramell att ta med sig ut i den isiga januarikvällen.